Dag 18 San Francisco

fter gårdagens förhållandevis lugna kväll med lite bloggande så var vi någorlunda utvilade när klockan ringde 08.00. Vi vandrade Post Street ner mot Union Square och på vägen stannade vi till på ett H&M eftersom Tove har svårt att slita sig från jobbet. Klockan var dock bara 09.30 så vi gick en sväng runt kvarteret och hittade Bistro 69, framröstat som ett av de tio bästa caféerna i SF 10 år i rad, enligt dem själva i alla fall. Jag (David) högg in på en pastrami-macka New York-style som var riktigt god, Tove tog lax-scrambled eggs (hon fortsätter på ägg-temat), Tommy burrito med falafel och Anders snaskade glatt i sig en ost-omelett med svamp. Efter frukosten och H&M-besök fortsatte vi ner mot hamnen och gick norrut längs pirerna. Vår resa har hela tiden haft ett slags tevespelstema, Miami (Grand Theft Auto Vice City), Las Vegas, San Francisco och LA (Grand Theft Auto San Andreas) men här i SF kände man också igen mycket från Tony Hawk.
Ett besök i SF kräver tydligen att man kollar in Lombard St och efter fyra kvarter av 45-gradiga uppförsbackar var vi där, gatan var mycket riktigt väldigt kurvig. Det finns bara så många saker man kan göra på toppen av Lombard St så efter två minuter gick vi tillbaka ner igen mot cykeluthyrningsfirman Blazing Saddles och hyrde oss varsin cool lowrider-bike. Målet för cykelutflykten var Golden Gate and beyond, närmare bestämt Sausalito som var en liten kommersiell lyxturistfälla på andra sidan bukten. Som de atleter vi är hoppade vi upp på cyklarna och susade ner för San Franciscos backar. Efter en tur på en halvtimma nådde vi den röda bron, Golden Gate. Allt hade känts fantastiskt hittills men framme vid bron tog resan en hemsk vändning, det visade sig nämligen att bron var ganska hög och att vi befann oss rakt under brofästet och att vi nu behövde pumpa på uppför en slingrande backe i ett par kilometer. Men stärkta av Tommy Andersson aka Lance Armstrong resoluta trampande orkade vi hela vägen upp. Andra sidan bron blev sen rena barnleken då vi i stort sett bara rullade ner för backarna ända fram till Sausalito. Vi hade blivit tipsade om en fiskrestaurang på andra sidan stan och det visade sig vara ett vinnande kort. Alla utom Lance var vid det här laget ganska stukade och vi bestämde oss för att ta färjan hem för att uppleva Alcatraz och SF från vattnet. Tompa trampade dock hela vägen hem igen och väntade på hotellet när vi anlände i taxi vid 19-tiden.
Efter att vi vilat lite på rummet gick vi till en lokal Sushi-restaurang och åt mycket god sushi tillagad av en skum kock som hade ett väldigt utagerat sätt när han snickrade ihop Nigiri-bitarna. Som avslutning på dagen körde vi lite klassisk bar hopping på hotellen och barerna i området. Efter att besökt ett par barer, bland annat en riktigt cool club med tavlor som var animerade hologram på väggarna, raggade vi upp, eller blev snarare uppraggade av, ett amerikanskt-kanadensiskt par. Efter lite inledande artighetsfraser från Curtis på svenska som ”Sug min pung” och nånting annat som inte passar på bloggen skulle vi gå vidare. Vi måste tydligen ha gjort ett bra intryck på dem för Grace slängde snabbt i sig sin shot och övertalade omgående Curtis att de skulle följa med oss vidare. Sagt och gjort, vid ett-tiden ramlade vi in på kvällens kanske sunkigaste hak med ett blinkade Martini-glas utanför. Stämningen var dock hög och Tommy gjorde ett gästspel på ställets jukebox till allas glädje. Vi hade tidigare på kvällen fått höra från en servitris att alla klubbar och barer i California stänger redan kl 2 och nu föreslog Grace att vi istället skulle köra en efterfest på deras hotellrum. Hon lovade att de hade ”lots of beer and alcohol” och att deras hotell bara var ett par kvarter bort. Hur en liten tjej som knappt var berusad och vars pojkvän däremot var desto mer packad känner för att bjuda in tre skumma killar och en ganska skum tjej till sitt hotellrum för efterfest klockan två på natten vet jag inte men vi klagade inte utan bestämde oss för att det lät som en god idé. ”Ett par kvarter” visade sig vara lite fler men ändå ganska nära och då vår och deras definition av ”lots of beer” möjligen kunde skilja sig åt kände vi att det var säkrast att plocka upp några öl på vägen. Dom hade ett litet men mysigt rum och sängen rymde gott och väl fyra glada svenskar. Tommy poseade lite på golvet för att Evy och Kjell skulle få något fint att titta på på bloggen. Trots att Grace några timmar tidigare hävdat att de kunde ”party all night” så däckade Curtis (till allas vår glädje) i sängen, efter att ha kissat i duschen och spelat alldeles för hög musik, och damen började gäspa och gjorde tecknet som hon och Anders tidigare kommit överens om betydde ”dags att nana”. Vi drog oss mot vårt eget Post Street och körde lite Jackass-övningar på vägen. Jag skulle säga att det over all var en väldigt lyckad kväll i Francan.