Dag 20 San Francisco - Madonna Inn

Efter en snabb ihoppackning av stuffen och frukostinhandling från den lilla damen tvärs över gatan så lämnade vi San Francisco vid halv elva-tiden. Nu åkte vi utmed det som beskrivs som den vackraste vägen i USA, utefter kusten mellan San Francisco och LA, när det inte var dimma som täckte havet var det verkligen schysst men däremot otroligt kurvigt och vägen slingrade sig likt en orm utmed bergen. Anders erkände efteråt att det var lite knepigt att köra och jag (tove) mådde så illa att jag var tvungen att tvångssova mot Davids axel för att inte kräkas och såg inte så mycket av den fina naturen. Vi åkte in en sväng i Santa Cruz och cruiseade en sväng förbi deras boardwalk med roller costers och fint vatten. Nästa stad var Monterey där vi stannade och gick runt i Fisherman’s Warf, deras specialitet var Clam chowder som man kunde köpa på vartenda ställe utefter hamnen. Vi valde en restaurang längst ut på piren som hette Rappa’s Harbour View och åt blandade fisk- och skaldjursrätter, tyvärr har våra upplevelser hittills av denna sort av föda varit något av en besvikelse och så också denna gång, det var ok men inte outstanding (David och Tommy reserverar sig och hävdar att deras mat på Fish tidigare dag var toppen).

Efter ett snabbt stopp på glasstjorren med stupida idioter (men väldigt god glass) rullade vi vidare längst med kusten. Efter nån timme kom vi fram till en bro med vacker utsikt och vi stannade för ett foto- och vattenstopp. Ytterligare några miles senare så behövde vi tanka och passade på att kolla in caféet bredvid, David var sugen på banankaka (som vanligt) och blev glatt överraskad när de kunde leverera, jag och Tommy hittade en grym cheese cake och en läcker chokladtårta som vi delade på (yes, we truly are pigs on this trip). Det gick rätt så långsamt kring de slingriga vägarna men efter en timme eller två var vi framme vid dagens mål, The Madonna inn, ett helt galet hotell som Burwall tipsat mig om och som visade sig leva upp till allas vår förväntan. Man kan nästan inte föreställa sig detta ställe så bäst är nog att kolla in deras hemsida, dom har 105 rum som var och ett är utformat i sen egna kitshiga stil.

Vi anlände vid sjutiden och till klockan åtta hade vi bokat rum på hotellets egna steak house, helt inrett i ljusrosa sammet med träd fyllda av huge rosa rosor och fjärilar och med vattenfall och musselskalshandfat inne på toaletten. Vi beställde alla varsin Filé Mignon som var grymt god och till det äckligt lokalt öl som snabbt blev utbytt mot gamla goa Bud. Efter middagen satte vi oss i baren för lite whiskey som, enligt Anders, skulle hjälpa oss smälta köttintaget och träffade några trevliga ”Morrissey-tjejer” (som vi kallar dem efter servitrisen på lunchstället dagen innan, hon med de schyssta glasögon) som kom från London men var i Los Angeles en månad för att jobba med film. Dom älskade Ingemar Bergman-filmer och ville att vi skulle prata svenska eftersom det var så fint och ”sing and songish”. Bella försökte bjuda upp David till en dans på ställets live dance bar (vilket jag också försökt med tidigare och fått nobben) men han är ju cool och svarade ”I don’t dance”, vilket vi alla ångrade senare. Vi hade ju önskat oss en efterfest på deras hotellrum för dom var riktigt coola men damerna gick och knöt sig och så också vi efter ett litet tag. Vi traskade upp till vårt Cuernavaca-rum (vi fick inte det häst-rummet som vi hade önskat), fixade lite bilder och gick och la oss vid tvåtiden åter igen.